En egen skolform

Folkhögskola är en studieform för vuxna med en nedre åldersgräns på 18 år. Varje folkhögskola bestämmer självständigt över vilka kurser man anordnar och vilken profil man har på sin skola. Folkhögskolorna har olika typer av kurser, med en mängd olika inriktningar och ämnesområden. Allmän kurs ger normalt företräde för sökande med kort tidigare skolutbildning.

Inga centrala läroplaner

Staten har inte fastställt några läroplaner för folkhögskolorna. Vi kan anpassa innehåll och arbetsformer till dina förkunskaper, intressen och behov. Vi kan tillsammans bygga upp studiearbetet.

Genom överenskommelse med Universitets- och högskolerådet kan Allmän kurs ge behörighet till högskolestudier och genom överenskommelse med Myndigheten för yrkeshögskolan kan Allmän kurs ge behörighet till yrkeshögskolestudier.

Folkhögskolornas kurser finansieras genom statsbidrag och landstingsbidrag. Utöver det har många skolor inkomster från studentboende, gästhem, konferensverksamhet, restaurang och kafé. Folkhögskolor kan också bedriva uppdragsutbildning och projekt.

Det finns 154 folkhögskolor runt om i landet. 112 av dem drivs av folkrörelser eller andra organisationer. Övriga folkhögskolor drivs främst av av regioner eller landsting.

Fördelning av statsbidraget och granskning av dess användning sköts av Folkbildningsrådet som är en ideell organisation bildad av folkhögskolor och studieförbund och som fått myndighetsuppdrag från staten. Vissa statsbidrag går via Specialpedagogiska skolmyndigheten och Myndigheten för yrkeshögskolan (för tolkutbildningar).

Demokrati och bildning

Folkhögskolor uppstod på 1800-talet som en del av den skandinaviska rörelsen för demokrati och bildning. De har allt sedan dess fortsatt att mobilisera människor som vill utveckla sin kunskap och sig själva.

Folkhögskolor bygger på frivillighet, självständighet och närhet till folkrörelser och de har under åren utvecklats och blivit aktiva i lärande inom allt fler områden. I Sverige finns idag drygt 150 folkhögskolor. Mer än 100 drivs av organisationer och folkrörelser, de övriga av landsting och regioner.

Uppdaterad: 2016-12-13
Till sidans topp